Finn fem finnar i NYC

Sablar vi är enkla att känna igen. Jag har under de senaste 2 dagarna bongat minst 20 finnar i the City, och alla av dem kände jag igen före vi fick bekräftelse av språkbruket.
Den mest tragikomiska upplevelsen var dock på den finska beskickningen i New York där jag skulle söka nytt pass. För att ni inte ska få fel intryck (eller jag bli utan pass:) måste jag först säga att sjuttons bra service, snälla, hjälpsamma, effektiva etc.
Men snälla vänner det var som att gå in i en färg-version av en Kaurismäkifilm.
Entren var relativt klinisk och kall, nog lite altoansiskt minimal men inte på nåt sätt ubertrevlig. Vid infon satt en ung man med en lätt krullig smörfrilla och en sjukt tung accent på engelska. Den stora shocken kom dock när en sliten version av Lisa Hyssälä tog emot min passansökan, hennes bild borde läggas till wikipedia under rubriken en typisk finnes habitus. Det blandat med hennes urtråkade och lite besvärade "nå nyt pitäisi sit maksaa, toivottavasti sulla on tasaraha kun ei mulle ole mitään vaihtorahaakaan" (143,- var summa.....osannolikt nog hade jag precis jämna pengar så jag fick lite pluspoäng), fick mig att känna mig hemma och vi gick därifrån med ganska feta leende på läpparna .
Detta oaktat, hon frågade om jag verkligen vill ha mitt pass skickat till finland (oops, my bad, fyllde i lite fel addresser), så egentligen besparade hon med ganska mycket självförvållade problem. Så poäng till henne och poäng till casting-agencyn som trollat fram personalen. Varenda en som kommer inte för att söka visum får en bra bild av finland förutom den goda servicen som knappast finns där hemma.