En grupp forskare och läkare från Baylor har skrivit en uppmaning i
Lancet. Deras bekymmer ligger i att moderna SNP array analyser (typ 23andMe) lätt identifierar barn som är ett resultat av incest.
Problemet är iochförsig inte uppdagandet, utan problemet är incesten som är medicinsk lite ifrågasatt och moraliskt relativt förkastligt.
SNP analyserna kan idag med stor säkerhet mäta hur varierande en persons genom är, dvs mäter resultatet av att 2 genetiskt olika personer får ett barn. I ett sådant normalt fall är blir det en 50/60 mix av DNAt från mamma och pappa och man kan se skillnaderna i det resulterande DNAt (utan mammas och pappas SNPs som referens vet man inte vad som kommer varifrån, endast att det är mixat).
Om 2 genetiskt identiska (tvillingar) hypotetiskt skulle få barn (not very likely, eftersom 2 genetiskt identiska skulle vara av samma kön), skulle det också i teorin bli en 50/60 mix, men dom olika delarna skulle vara identiska (för föräldrarna var identiska)
I incest fall är det alltså fråga om att föröka sig bland (emellanåt mycket) nära släktingar typ med sin dotter/son, som är 50% identiska med den som är lite sjuk i huvudet.
Resultatet blir en statiskt osannolik mängd av ovarierande segment av DNAt och att någon blir fast med byxorna nere så att säga.
Komplikationerna kommer från att dessa uppdagas som en biprodukt av att gå till läkaren och ingen har några etablerade förfaranden för dessa fall. Vem ska göra vad, vad är lagligt etc.
Läs mera i
Lancet, och berätta gärna till alla inavlade småortsfinnländare att det lönar sig inte att gifta sig med sin syster längre.
